Välkommen till Realgymnasiet i Linköping!

Vad kan du läsa i Linköping?

Intresseanmälan

Vill du veta mer om utbildningen och få inbjudan till kommande aktiviteter?

Anmäl intresse

Går det att använda VR i undervisningen?

1 februari 2024

Här berättar Robert Frick, lärare på Teknikprogrammet- hur vi jobbar med VR i undervisningen.

Går det att använda VR i undervisningen?

Det känns som det hela tiden är något nytt tekniskt underverk på allas tungor som ska revolutionera vår vardag eller yrkesliv. VR (Virtual Reality) är en upplevelse, ja jag vill nog kalla det så, som är svår att beskriva för någon som inte provat. Ungefär som åka alpina skidor, det är så mycket mer än bara farten… För det är utsikten, naturen, stämningen, friheten; försök förklara det för någon som aldrig åkt.

Det nya tekniska underverket kan vara en ny plattform, en app eller något mer omvälvande som AI. Genom åren har det dykt upp en hel del mer permanenta lösningar som blivit en del av vår vardag som touchskärmen för att ta ett exempel, där vi ges möjligheten att själva designa gränssnittet istället för fysiska knappar. En annan teknik som hela tiden tuffat på i bakgrunden är Virtual Reality (VR), lite av en science fiction-vision vi lekt med i tankarna under några årtionden, de som minns filmen Gräsklipparmannen (The Lawnmower Man) från 1992 vet vad jag menar.

För tre år sedan började tankarna om att är inte tiden inne för att ta steget och göra verklighet av framtidsvisionen, att göra VR till en naturlig del av vardagen. Då tänker jag självklart på undervisning för det är trots allt en vardag som påverkar nästan alla någon gång i livet.

Själv examinerade jag mig som Virtual Reality-tekniker 2003, och numera lärare på teknikprogrammet Real Linköping, så det är kanske inte så konstigt att jag brinner för just detta område. Att försöka kombinera VR och pedagogik blir också lite som sluta cirkeln på ett personligt plan. Men hur sjutton får man in sådan metod i vår undervisning? Vi lärare ser ju inte vad eleverna ser och vi är ju själva rätt gröna på området. Blir ju som att ta ett dykcertifikat men läraren kan knappt själv simma, och utöver det får den inte ens följa med under vattenytan.

Men först tillbaka till varför just nu, VR har ju funnits med så länge? 


Det som är genombrottet senaste åren har varit de VR-set som kallas stand alone, dvs ett Virtual Reality du inte behöver en kraftfull dator för, utan allt finns inuti själva VR-setet; Tänk dig en mobiltelefon på steroider. När du tar på dig glasögonen så ser du världen utanför genom kameror och det är här och nu du ritar upp en virtuell gräns, en osynlig vägg som sedan reagerar om du passerar den, skönt att ha så du inte slår ner möblering, vandrar in i en vägg eller liknande. Det är just detta konceptet som intresserade mig, nu kan vi helt plötsligt ha flera VR-set igång i ett klassrum samtidigt, alla kan vara med! 
För det har varit en akilleshäl innan då man behövt en kraftfull dator inkopplad, en utmaning att genomföra en helklassundervisning utifrån det. Lite som ha en körlektion med 30 elever men bara en bil, 29 får nöja sig med teori. En annan aspekt med dessa nya stand alone är att de har flyttat in i våra egna hem, det är inte längre en exklusiv teknikpryl utan faktiskt något många av oss provat på, det skrubbar också bort lite av rädslan för det nya läskiga. Kan tänka mig att mycket av det jag redan sagt känner ni igen av den just den anledningen.

Så hur har vi arbetar med det i undervisningen? 


Till att börja med ville jag inte detta ska vara något bara för teknikelever, målet var att försöka hitta beröringspunkter i alla ämnen. Vi började med ett kommunikationsspel som heter Keep talking and nobody explodes. Här ska man i grupp desarmera en bomb, den som har VR på sig har en bomb framför sig med massa klurigheter som behöver lösas för att kunna desarmera bomben. Självklart finns även en stressande klocka som räknar ner. De övriga i gruppen ser såklart inte detta, men de har en stor manual med lösningen på klurigheterna. Här tar en intensiv diskussion sin start och det gäller även att organisera så inte alla pratar i mun på varandra. Vi körde det på engelska och som övning inför muntliga nationella provet. En effekt vi upptäckte var att den som hade VR på sig ganska fort glömde bort världen utanför och började prata på för fullt, speciellt de som normalt sett är lite blyga fungerade det riktigt bra på. Det blev helt enkelt förmycket att både hålla koll på att det är en värld utanför och en den man ska agera i, så VR-världen tog överhand.

Ett annat projekt vi hade var att låta eleverna göra glosförhör på människans kroppsdelar. Här kopplade vi VR-setet till en dator så den bredvid kunde se. Personen i VR hade en fullskalig människokropp framför sig, sen fick klasskompisen som förhörde be personen med VR ta fram och hålla upp rätt kroppsdel. Detta kan man såklart göra med en docka, men den påverkan det gav av att göra detta virtuellt satte spår i minnet på eleven för det var något nytt som man sedan hänger upp kunskapen på. "Det där lilla benet i foten kommer jag inte glömma när jag fick plocka isär foten sådär i VR-världen". Så här märkte jag effekten av hur sättet vi kan lära oss utifrån intryck. Sen när grupperna började bli klara roade de sig såklart med att bygga "sagodjur" av kroppsdelar, en massmördares dröm vilket kanske var en oväntad avslutning, men kanske bättre det än att de börjar bli uttråkade och störa varandra.

Vi provade andra mer avancerade projekt med teknikelever; Exempelvis där de tillsammans med religion fick skapa heliga platser till de fem världsreligionerna och som man sedan kunde vandra runt i, trycka på skyltar för mer information osv; Som ett virtuellt museum. Att eleverna själva känner de arbetar med en ny teknik där jag som lärare inte har alla svar är något som både eggar och skapar en stark samarbetsvilja att lösa problem.

Det känns verkligen som det finns otrolig potential i konceptet att använda VR i undervisningen, men just nu är det inte vi innovatörer som är bromsklossen, utan faktiskt utvecklarna själva. Det behövs bättre lösningar för skolmiljö så man enkelt kan administrera detta. Just nu krävs för mycket teknisk kunskap på lokal nivå.

Jag brukar jämföra det med iPad och dess genomslag. Först var det en teknisk pryl för de mest intresserade, sen började de hamna i var och vartannat hem och i samma veva så försökte några få (jag en av dem) få in dem i undervisningen, men det var extremt bökigt. Sen släppte Apple på bättre lösningar för större IT-miljöer och nu finns det iPad på nästan varje grundskola.

Så nu plogar vi vägen för VR, för det finns så mycket att testa och när utvecklarna är redo då är vi redan där!